Jag kan inte rita, kan inte skriva och jag får ångest av minsta lilla sak. Gjorde färdigt lite jobb idag och kände mig nöjd och stolt över mig själv för att jag varit så duktig efter att ha skjutit upp det som vanligt. Sedan började jag titta runt i andras bloggar och på sådana där fina saker som folk har gjort och fick panik och ångest över hur bra alla andra är medan jag själv bara är en medelmåttig liten idiot. Så nu sitter jag här och försöker komma ihåg det mina lärare sa om mig när de läst mina kassa dikter och noveller i skolan eller sett mina bilder osv. och samtidigt intala mig att jag bara är en liten skitunge på 18 som har en hel del tid på mig att utvecklas.

Fan.

Nu ska jag gå och försöka rita för att jag tycker att det är kul och inte för något annat skäl. Så som jag brukade göra.

Idag väcktes jag av min kääära mor

- Jaha, har du tagit av mitt kaffe?
- öh, ja lite?
- Men åh tänkte väl. Jaha, det är bantningskaffe, vill du gå ner i vikt eller?
- vafan nej?
- Nähä men har du bajsat mycket nu?


va.