http://www.flickr.com/photos/regarde/sets/72157603593118791/


...WAHT

"Sanma Akashiya’s “Karakuri Terebi” held a contest last month in which 10,000 of Japan’s biggest Harry Potter fans competed for a chance to travel to the UK and interview the stars of the new Harry Potter movie. As it is a comedy show, they intentionally picked the strangest fans as finalists."

Ellen von Unwerth har varit min favoritfotograf i åratal nu, men
lyckades förälska mig i Nikola Borriov's portfolio idag.

Idag drömde jag att Aeluv hade en kompis som hade en kompis som odlade psykedeliska bönor. Jag åt fyra av dem och världen blev färgglad och fin, men en jävla stock föll ner från himlen på mitt huvud och småfolket var efter mig hela tiden. Vi hade någon fest, så en omänskligt smal pojk strippade ner till ett par string, vilket alla utom jag tyckte var skitkul. Jag tyckte det var läskigt och grät medan jag pekade skräckslaget på honom. Sedan åkte jag tåg och var tvungen att gå av vid slutstation, vilket var omöjligt då mitt vänstra öga inte ville öppnas och skelettet från mina ben försvunnit.

Vaknade till slut av att älskling viskade "bebe?" i mitt öra, men han hade ju redan gått till jobbet.

Vaknade någon gång imorse utav ljud någonstans i byggnaden som verkade röra sig närmare och närmare och snart hörde jag fötter som gick och sprang och klampade runt i rummet under vårat. Detta väckte min sötis som bara grimaserade, vände sig om och somnade om. Jag däremot låg vaken ett tag och verkade inte kunna somna om men långsamt började jag sugas in i drömvärlden igen, men så fort mina ögonlock slutits viskade någon eller något mitt namn i mitt öra och jag klarnade till igen, vettskrämd. Detta pågick rätt länge tills viskningarna blev längre och verkade vara i något språk jag inte förstod och när viskningarna slutligen började avta öppnade jag ögonen ännu en gång för att upptäcka att rummet jag befann mig i fyllts av dimma, med ljus och skuggor som dansade runt i rummet som vilsna andar. Jag insåg att jag befann mig i drömvärlden och vaknade återigen med ett ryck.

Detta är nog resultatet av alla konstiga ljud jag hör runt mig i byggnaden men jag är fortfarande förvirrad.

Saknar våra midnattspromenader...